Ester, SE Super Fly Bandit

Här berättar Esters matte Petra Sundgren om Esters SLO

Ester flyttar

Ester flyttar

Den sjunde december 2015 fick Ester somna in. Ett tungt men det enda rätta beslut som Petra med familj tvingades ta då Ester var på väg in i hennes tredje skov på ett halvår. Detta trots att hon då stod på kortison. Jag är evigt tacksam att Petra och Janne lät mig vara med på allt. 

Sjukdomförloppet

27 april Ester klämmer en tass i en dörr. Detta leder till hälta.

29 april Första veterinärbesöket, ingen åtgärd, beslut om att avvakta.

Första veckan i maj – Ester blir inte bättre, istället visar hon hälta i princip alla tassar.

7 maj Klor i baktassen går sönder

8 maj Veterinärbesök 2  – 2 klor är lösa och plockas bort. Veterinären konstaterar att alla klor är mer eller mindre påverkade, oklart av vad. Tid till en hudspecialist bokas, Ester får smärtstillande i form av Norocarp.

12 maj veterinärbesök 3 – nästa alla klor är lösa och plockas bort. Prov på bakterier samt svamp tas. Stark misstanke om SLO. Behov av kraftig smärtlindring i form av morfin.

13 maj veterinärbesök 4 i universitetssjukhuset Ultuna – antibiotika körs igång (Ronaxan), även dubbel maxdos av fettsyror (Viacutan). Vi rekommenderas att boka en tid till Kerstin Bergvall som är specialist gällande SLO. Diskussion om kortison, men vi väljer att avvakta med detta.

I slutet på maj – Svar på bakterieprovet visar bakterieinfektion i klofalsarna. Detta är dock vanligt i samband i SLO. Svampprovet visar ingen svaminfektion.

26 maj – biopsi tas för att bekräfta diagnosen

29 maj – veterinärbesök – en klo är lös igen

26 juni svar på biopsin – Biopsin bekräftar diagnosen SLO En period av ca. 2 veckor då hon är utan smärtlindring och antibiotika

12 juli den sista av originalklorna släpper

13 juli besök hos Kerstin Bergwall. Man konstaterar att Ester har ovanligt fint klokvalité på de nya klorna som håller på att växa fram förutom en klo som håller på att lossna. Diskussion om fortsatta behandlingsstrategi. Beslut att fortsätta avvakta med kortison då klorna är så fina. Fortsatt tillsats av fettsyror.

15 juli den dåliga klon tas bort

17 juli – vi märker att en ytterligare klo är lös

19 juli – veterinärbesök där man kan konstatera att i princip alla klor är lösa – igen. Kortison körs igång med hög dos, även antibiotika samt morfin

20 juli – efter en tuff natt konstaterar vi att smärtorna är för svåra för att hanteras hemma. Ester remitteras till Strömsholm för smärtlindring

22 juli – Ester skrivs ut, hon är medtagen men en helt annan hund än den som lämnades in två dagar tidigare

Just nu väntar vi för att se hur kortisonet fungerar. Esters sjukdomsförlopp är ovanligt – att få ett skov i sådan rasande fart som det senaste skovet är oerhört ovanligt.

Så här efteråt förstår man att hon har haft ont ett antal veckor innan vi förstod vad som pågick. Dels har hon slickat på sina tassar, men även varit ovanligt nervös och stressad mot den i vanliga fall trygga hunden hon är.

Vad har vi lärt oss om SLO?

Det här är anteckningar som vi har gjort längs resans gång. Vi har försökt att vara alltid två för att försöka säkerställa att vi uppfattar saker rätt och för att komma ihåg att fråga allt möjligt/omöjligt!

Smärta

Det som kännetecknar SLO är att det är oerhört smärtsamt för hunden och det har stundvis varit svårt att hålla Esters smärtor under kontroll. I akuta fasen har morfin varit nödvändigt och sen har det trappats ner vi har gått över till Norocarp. Norocarp får man dock inte kombinera med kortison så just nu håller vi tummarna att kortisonets smärtlindrande effekt räcker.

Vi har också märkt att tassbandagen som man lägger hos veterinären har orsakat mer smärta än gjort nytta. Därför har vi plockat bort bandagen rätt omgående. Vi har skyddat tassarna ute med strumpor och hundskor, men inne har Ester inte haft något. Tassarna har sköljts regelbundet med vatten och Lacatacyd.

Medicinering

Det finns ingen bot på SLO men för de flesta hundar lyckas man med att få sjukdomen under kontroll.

För ca. en tredjedel räcker det med behandling av fettsyror (t.ex. Viacutan) för att hålla sjukdomen under kontroll. Räcker inte fettsyror så tar man till kortison och funkar inte det så finns det en medicin som kallas för Trental som fungerar för en del hundar.

Som ett ytterligare alternativ finns kloamputation där man helt enkelt tar bort alla klor. SLO är en sjukdom som endast drabbar klor och finns det inga klor, ja då händer det inte så mycket. Det här alternativet innebär dock en stor operation med risk för sekundära infektioner och i Sverige har man sällan tagit till detta alternativ.

Diagnostisering

Enda sättet att bekräfta en säker diagnos för SLO är att göra en biopsi där man amputerar bort en klo från hunden. Biopsin kan uppfattas som ett stort ingrepp och många väljer att hoppa över denna och helt enkelt utesluta andra alternativ.

Både Ina och jag upplevde dock att det var viktigt att få veta säkert om det rör sig om SLO och valde därmed att genomföra biopsin. För oss i den situationen som vi var då kändes inte det här som någon större sak. Ester hade inga problem med läkningen och var redan på stark smärtlindring och hade därför inget mer besvär av detta ingrepp. För oss gav även biopsoin ett säkert svar och det finns inget spekulera, vi vet att det rör sig om SLO

Avel

Vad gäller för den fortsätta aveln då? Dessa svar fick vi från Kerstin Bergvall som många år har forskat och arbetat med SLO

Sjuka individer ? Ska aldrig användas i avel – rätt solklart

Tiken och hanen som lämnat avkomma med SLO? Dessa kan fortsätta användas i aveln men man bör välja andra linjer i framtida aveln och  ta reda på så mycket som möjligt så inte det finns nära släktade SLO-hundar i närheten av den tilltänkta tiken/hanen

Syskonen till den sjuka hund?

Syskon till sjuka individer kan och bör användas till aveln då man inte skall utesluta friska individer ur avel och på samma sätt som på föräldrarna till den sjuka bör man göra noggranna undersökningar på bakgrunden för den tilltänkta hanen/tiken.

Kerstin Bergvall rekommenderar att man även sätter in Viacutan på kullsyskon till en sjuk hund

Man ska aldrig para två hundar som båda har närsläktade sjuka hundar (t.ex. syskon). Detta står även som en rekommendation i RAS för Bearded collie.

Mat/vaccin/fästingmedel

Det här är kapitel där det finns olika åsikter. Det rekommendationer som vi har fått från Kerstin B. är följande

Mat – man har inte kunnat bekräfta samband med foder och SLO förutom i en liten studie på några enstaka hundar i Tyskland. En del väljer att gå över till allergifoder men det finns ingen allmän rekommendation på detta eller att det heller skulle hjälpa  sjukdomen att göra detta. Ester har alltid ätit färskfoder och just nu väljer vi att fortsätta med det.

Vaccin – man har inte heller kunnat bekräfta att vaccin skulle trigga igång SLO

Fästingmedel – det finns ingenting som i dagsläget säger att t.ex. fästingmedel bör undvikas på hundar med SLO.

Här är en länk till SLU’s projekt om SLO: http://hunddna.slu.se/?page_id=157